min dag började med att jag blev utelåst. jag hade sprungit med ola i vagnen för att lämna honom på förskolan och skulle bara hem och duscha snabbt innan jobbet. så hade jag fel nyckel eller så var fel lås låst.
men hade det inte hänt hade jag inte fått 20 minuter av att gå upp på skinnarviksberget och låta mina ögon sträcka ut sig samtidigt som jag tog ett telefonsamtal jag skjutit upp. inte hade ni heller fått se den ljuvliga bilden av ett kastanjeträd som inlägget började med. och jag hann ändå till mitt första möte.
ja vi hann till och med förbi svedjan och unna oss en varsin cappuccino och en kanelsnurra att dela på vägen till kontoret.
regnet öste ned idag. jag gick ut i det. åkte tunnelbana och båt och stegade in på kryddhyllan på gröna lund med alice och med andrea.
vi drack bärs. talade om myntrör. talade om politik. talade om åldrade. solen kom tillbaka!
en alldeles särskild känsla att vara på gröna lund. det fanns en tid i mitt liv när jag var i tidiga tonår om ens det och hade guldkort. grönan var vår bakgård. killarna i 96-jeans och vaxhår står inte längre i kön. popexpressen finns inte ens längre. den smälta cheddardippen från mexican corner är fortfarande lika god. spökhuset är jättelitet.
sen såg vi en original rocker. som så många september vad det känns. som andrea sa tänk att vi fortfarande följer vart han än går. man kommer instant tillbaka till sitt tonårsjag. och det är alltid lika bra.
ville minnas att jag sett markus krunegård några dagar innan val på samma plats förut. med brinnande ord till mänsklig värme. andrea sa att det var för fyra år sen. jag sa att det var 2018. visade sig vara inför valet för tolv år sen.
tiden och livet passerar. vissa saker är bara samma och andra förändras. man märker det inte direkt. men så går tid och allt är annorlunda. idag hade markus bjudit in mona sahlin. hon höll det brinnande talet. talade om att det farliga är inte fiendens ondska utan vännens tystnad.
och jag hittade min blipp som varit borta.
för fredag räknas väl ändå som helgens första dag? jag hade slagit mig ned (beställt en cola och fått en sockerfri? är det normen nu) och såg en inkommande vacker kvinna
det var alice. hon skulle äta lunch med lady (linnet) och lufsen (mig). även med vårt senaste tillskott i gänget som dock sov sig genom hela tillställningen. vi hade mycket att avhandla och fira. jag rusade därifrån i sista minuten för att hinna med tåget för det är svårt att slita sig från sin linnet och sin alle. men jag behövde tillbaka till kontoret och hinna jobba klart innan jag skulle iväg för att hämta barnen på förskolan.
det var min tur att natta barnen på kvällen men tog en löptur innan. en grå och regnig fredagskväll klockan 19 är det inte så många som är ute och springer på långholmen kan jag rapportera. men det var totalt höst som ni ser på bilden. efter barnen somnat hände två ovanliga saker: 1. jag tog ett glas vin och 2. vi såg en film (djävulen bär prada 2 haha)
jag och ola ute och gör ärenden på lördag morgon.
en söt i ett skyltfönster på en loppis på hornsgatan som fångade mitt intresse
och sen (en restlunch hemma senare) var vi här igen. romantisering av bowlingestitik i all ära MEN jag börjar känna att vi hänger lite väl ofta på rock and bowl på hornsgatan. aja jag vann iallafall!!! inledde med en strike.
vad nu! ett lopp IGEN?? ja en promenad senare var vi i marievik och andrea och ola höll på med en skylt.
pia vaknade från sin tupplur och hjälpte också till. jag stod för stavandet och de för pyntandet. notera krokodilen uppe på H
det var johan som skulle simma 1500 m på stockholm swim fest. såg ut som hans pappa pelle var coach och sa saker som ”tänk på andningen som vi tränat på” etc.
väldigt gullig start på simlopp? ser ni jorken?
det gjorde TYP inte vi? jättesvårt att heja på simlopp. råkade upprepade gånger skrika HEJA JOHAN till en man som jag sen insåg inte alls var min
i startbevisen ingick drinkbiljett och solglasögon. claudio som är ett riktigt triathlon head hade också simmat! barnen åt glass och när vi stretchat det långt nog och de behövde hem så sa johan ”stanna du”. stanna jag?! don’t mind if I do. vi gick i solen tillbaka över liljeholmsbron och tog en öl till innan jag promenerade hemåt. mina och andreas munnar gick konstant. man blir aldrig klar. tur vi ska ses på torsdag igen! när vi ska se markus krunegård på grönan. hon hjälper mig 
söndag! pannkaksfrulle hemma och sen lämnade vi den här livsnjutaren på balkongen. snörde på oss springskorna och satte fast barnen i löpvagnen. vi sprang i krispig septembersol. jag hängde med på johans lugna pass och vi turades om att putta vagnen framför oss. jag har en ivrig stil när jag springer så att behöva hålla ett långsamt tempo får det att krypa i mig. rastlösheten. johan sa se det som en promenad. då blev det lättare. efter ett tag insåg jag att jag typ hade kunnat hålla på forever?
men det behövde jag inte. vi skulle ju bara till hägersten. 2 km loppis och minst 2 k människor i sikte.
var så galet mycket folk. vi köpte hemrullade chokladbollar till barnen och hemblandad lemonad till oss och strosade längs alla loppisbord.
vissa fönstershoppade från bilen bara
vid aspudden köpte vi med oss goda rullar från jerusalemköket och sen tog vi med oss till en lite lugnare lunchplats:
aspuddsparken! tittade på gulliga kaniner och lekte på lekplatsen.
på eftermiddagen kom mamma förbi och tog med barnen ut och lekte på gården en stund. jag och johan ska bygga en våningssäng till kidsen i det lilla sovrummet och fick en god stund att planera den i fred utan någon som avbröt. jag manifesterar att våra nattningsrutiner och kvällar ska bli helt fulländade bara denna säng kommer finnas.
slutligen en bild från hemma bara. insåg att det var första gången på länge denna vy inte var helt överbelamrad (golvytan under spegeln längst bort och stolen som också står där blir allt som oftast vår bös-yta för diverse halvfärdiga projekt). johan har haft ett rens och fix-skov vilket jag uppskattar mindre när det är mitt i men något oerhört såhär efter.